En sån härlig dag

Idag var vi iväg till Cortina. Bive och Aprilia är ju på besök och efter två strålande dagar i backen så gav vi oss ut på en liten utflykt.

Cortina blev målet och väl framme så springer Bive och Aprilia på en gammal snowboardkompis som har en klockaffär i stan. Han tipsade oss om ett bra lunchställe i närheten och det slutade med att han, Simone, hans dotter Bianca och hans syster Carolina följde med oss till den mysigaste restaurangen bland bergen och spenderade tre timmar med oss. Vilken härlig lunch, affutato misto, hemmagjord pasta och godaste tårtorna till efterrätt. Grappa och vin och underbar vy. Vilken dag.

En agriturismo med godaste hemmagjorda maten, alla råvaror
 från egen bondgård

Trevligt sällskap

Lovisen orkade bara med halva lunchen,
sen somnade hon in så skönt i sin
vagn

Panoramavy över Cortina

Längtar ni tillbaka????

Hotell Anger öppnar återigen upp dörrarna i kväll för nya gäster, Bive och Aprilia är på ingång. Så mysigt att få hit dem, liksom alla ni andra som har varit, kommer, till oss!!!!!!

Jacob och Emma, längtar ni tillbaka? Visst hade vi det mysigt...... Se bara här och dröm er tillbaka.............

Queen of Bar Bianco

Igår fick Lovisa den fina utnämningen "queen of Bar Bianco". Det var Bondra han själv som utnämnde henne till detta. Det kanske kan låta lite konstigt för er, med tanke på hennes ringa ålder och alkoholförbud och så. Men jag vet att han inte menade att utnämna henne med tanke på detta, utan istället fick hon sin utnämning på grund av att hon har charmat alla på baren. Baren, som för övrigt fungerar som Lovisas andra hem.... (hon tror nog allvarligt att det är vårt vardagsrum, där man träffar vänner och har trevligt) skiner upp varje gång Lovisa kommer innanför dörren. Ja, baren och baren, men ägarna av baren kommer nog att sakna Lovisen. Så fort vi kommer in så skriker Bondra, LOVISITA! Sen springer han fram och kramar om henne och lyfter upp henne och gullar. Om det är Antonellas pass så blir hon om ännu gladare när hon får se Lovisa. Hon frågar knappt längre om hon får ta upp henne utan gör det bara och så kan de gå runt i en halvtimme och visa Lovisen alla knappar som blinkar på kaffemaskinen, inte ens när hon får kunder så lämnar hon tillbaka Bovisen, utan Lovisa får snällt sitta kram på armen och hjälpa Antonella att ordna en kaffe eller ett glas vin till gubbarna.

Antonella och Bondra

Queen (principessa) of Bar Bianco

En tur med grabbarna

Idag var det avslutningsskiåkning med hela hockeylaget för Niklas. Jag är glad att jag inte var med. Två vurkpor och ordentliga blåmärken!!!!!! USCH! Och ingen hjälm, inget ryggskydd, inget vett! Det kan ju bara sluta illa det!

Jag och Lovisen satt istället i värmen inne på restaurangen i Pian de Pezze och mumsade i oss penne regu. Lovisen börjar rata sin trötta gamla puré nu till förmån av nya spännande rätter. Penne ragu är en favoriträtt. Snäll mamma som man är så beställer jag numer alltid in denna rätt till mig själv så att Lova ska få smaka. Gud så jag kommer att tröttna på penne ragu snart. Det är tur att vi snart kommer till Dresden så att jag får lite nya tips på vad jag kan laga till bebisar, Mia, 15 månader, har ätit lagad mat länge nu.

Nej, nu ska här bakas igen. Det är ju snart svensk traditionsdag igen, innehållande bakverk. Gissa! Yes, den bästa bullen av alla bullar. Mandelmassa och kardemumma är redan beställt och levererat ända från Sverige. Tack mamma och fam Henriks, semlan är räddad!

Hotell Alleghe

De gamla har åkt och nu väntar vi på nya, gäster alltså. Som Eva sa idag, vad händer på Hotell Alleghe? Jo, här städas det, tvättar lakan, dammtorkas och våttorkas, allt för att våra kräsna =) gäster ska ha det så bra som möjligt. Men man kan inte annat än att ha det bra i Alleghe, så är det bara.

Enligt ett talesätt som vår vän Bondras mamma, Antonella, delade med sig av idag så speglar de tre första dagarna i mars årets tre första årstider. Idag 1:a mars så var det alltså vår. Det stämde precis. När Lova sov middag idag gick jag och Niklas ut och satte oss utanför Enotecan och mös i solen. Vi planerade lite inför den sista tiden här i Alleghe, Dresden och vår hemresa. Tiden går ju så fort nu så det gäller att få ut det mesta och bästa av tiden som är kvar. Brevid oss spelade 6 små grabbar fotboll vid kyrkan, i t-shirts! Det är väl ett vårtecken om något!