Sevediamo Alleghe!

Sista kvällen i Alleghe! Idag har vi packat, packat och packat, städningen är fortfarande kvar, man missbedömmer lätt tiden när man har en bebis. Det man förr klarade av på knappa tre timmar blir lätt till två dagar när man hela tiden måste byta blöjor, mata och leka. Men vi ska nog bli färdiga i tid. I morgon kl 09.15 går bilen ned till Venedig och Marco Polo flygplatsen.

Vi har sagt hej då till alla våra vänner, lite tråkigt men det känns så bra att åka hem nu. Vi lämnar när vi är på topp och vi kommer garanterat att komma tillbaka och hälsa på snart igen. Sista hej då tar vi i morgon hos Bondra, en sista cappucino och sista kram och sen bye bye Alleghe.

Så jag antar att detta är mitt sista inlägg på bloggen. Det kommer att bli ett fint minne för oss, vår lilla bloggdagbok. Vi kan se tillbaka på alla fina stunder och kommer att minnas Alleghe som vårt lilla paradis, för det är precis så vi har upplevt allt här. Tack till er alla som har läst bloggen och följt oss. Nu får ni istället följa oss i verkliga livet, det ser vi alla tre mycket fram emot. Så tack och hej, ses i Sverige i morgon!

Incredible Marmolada

Jag tror aldrig att jag har sett något mäktigare än när jag idag stod på toppen av Dolomitis högsta punkt, Marmolada. Berg berg berg så långt ögat nådde. Jag, Francesca och Chiara åkte skidor idag, sista gången för säsongen. Marmolada består bara utav en enda lång backe, 1,6 km lång och jag kan lova att det känns bra i benen redan halvvägs ner. Vi åkte denna pist 3 gånger idag och det var med nöd och näppe som vi tog oss ända ner. Redan vid 10-tiden i morse så började snön smälta, det var så varmt att man svettades ordentligt så med ca 5 km kvar av pisten så alpinskidåkningen ut mor vattenskidåkning. Så när det väl var dags för lunch så insåg vi att vi gjorde bäst i att njuta av solen i sittande läge, skidåkningen är slut för den här säsongen. Basta! Men vilken skidsäsong vi har haft, ca 2 gånger i veckan har vi haft förmånen att kunna åka, njuta av härliga Civetta och Marmolada.  Ibland har vi bara åkt upp med liften och njutit av att sitta i solen, ibland några få åk och ibland heldagar. Detta kommer jag att sakna för evigt när vi väl kommer hem. I framtiden får vi vara nöjda om vi överhuvud taget får någon skidåkning för säsongen. Men jag kan lova att vi kommer att återvända hit ner när det väl blir dags.

Utsikten från toppen på Marmolada mot Civetta

Francesca och Chiara

Packat och klart, men först Marmolada

Den största delen av vår packning ligger nu i kartonger, färdiga att skickas med DHL i morgon. Lovisen är inte nedpackad, hon stannar här i Alleghe med oss några dagar till. Men det var väldigt kul att le i kartongerna idag. Det var ett gott hälsotecken för en liten sjukling som hon. Hoppas att hon mår bättre i morgon, utan kartonger dock....

Men då Niklas bär upp kartongerna imorgon så svichar jag för sista gången ner för pisterna, för den här gången. I morgon är det min tur att åka till Marmolada och glida ner för den 12 km långa backen. Om vädret tillåter ska man kunna se ända till Venedig sägs det. Vi får väl se. Niklas var där i onsdags med några killar och åkte och i morgon är det alltså min tur. Barnfritt, tjejdag och skidor. So god as it gets! Så tänk på mig i morgon före lunch, då viner det runt öronen på mig, efter lunch sitter vi nog bara stilla i solen och gassar och smuttar på en Bombardino! So long....

Bravo Lovisa

Just nu så lägger vi barnpussel, bygger torn och trär på ringar på en pinne dagarna i ända. Se så duktig Lovisa är. Men efter att vi var på besök hos Mia så tittar Lovisa numer ner i sin leklåda och sen upp på oss så som om hon menar, var är alla leksaker.....Mia hade ju ett helt rum fullt av leksaker, var är mina???? Tur för dig Lova att du snart fyller år.......

Det går undan...

Snart kommer vår lilla tjej att gå på egen hand, lite skraj att släppa taget än så länge men det är nog bara en tidsfråga.

Dresden i bilder

Måste lära sig att äta wurre i tid, Lovas första bratwurst

Utanför Jungfraukirche

The small family Chambers is about to grow...

Mia Fia

Jungfraukirche

Som pappa kan man släppa lite på machostilen,
NOOOOOOOOOOOOOOOOOT

Kussarna

Valkommen Charlie

I mandags foddes Wille och Sannis lilla son, Charlie. Stort grattis till de stolta foraldrarna och hoppas att ni har kommit i ordning sa smatt hemma. Eftersom vi kommer att landa pa Hjordisvagen som forsta stopp innan vi far tillbaka var lagenhet sa kommer det nog att bli nagra sma besok pa Hermodvagen. Hoppas att Lovisa ar frisk da sa att hon kan folja med.

Sista dagen i Dresden, for den har gangen

Var vistelse i Dresden har tyvarr kantats av magsjuka, forkylning och hosta. Bara Niklas och jag har klarat oss skapligt. Men vi har fatt sa mycket qualitytime och vi har verkligen haft det underbart mysigt. Eftersom Carin, Jim och Mia har en alldeles underbar lagenhet sa har det varit helt ok att mestadels ha varit inne och myst, det hade nog varit lite trangt i Allehge. Men idag, sista dagen pa vart besok sa ska vi ge oss ut pa stan. Dresden ar en jattevacker stad och lite turister maste vi ju vara innan vi aker hemmat. Sa dagen till ara, en stor dag faktiskt- Jims forfodelsedag, ska vi ge oss av mot gamla stan och titta pa alla vackra palats, kyrkor och byggnader.

Resan tillbaka mot Alleghe paborjas sen till kvallen, vi satter oss i bilen lagom till Lovisens nattning och aker ca 35 mil soderut till Ingolstadt, dar vi sover over pa hotell och sen i morogn aker vi i etapper tillbaka till Alleghe. Langtar faktiskt lite tillbaka nu, det galler ju verkligen att njuta av var lilla paradisby inna vi aker hem. 8 dagar kvar innan vi landar pa Arlanda. Nagra saker har vi kvar pa agendan forutom packning och flyttstadning, skidakning i Marmolada, avskedsfest hos Bondra och middag for Niklas och hans narmaste kompisar. De sista dagarna kommer att ga ruskigt snabbt.

Nej, nu ska har klas pas och goras i ordning. Nu ska vi ut och gora Dresden!

Online again

We're alive! Men det ar bara tillfalligt som jag kan blogga, fran amerikansk dator som ni kan se pa franvaron av a, a och o bokstaverna. Carin, Jim och Mia har en riktigt dromvaning i Dresden, nyttbyggt penthouse, men tyvarr sa har de inte lyckats fa igang sitt internet an, lite domani domani i Tyskland ocksa verkar det som. Sa nu har vi ett tillfalligt online kontantkort, da galler det att passa pa. Vi kom i mandags kvall, efter en bra-dalig bilfard. Bra da Lovisa sov nastan hela vagen, fran Alleghe till Dresden, ca 10 timmar. Daligt pga att hon sov for att hon var sjuk, riktigt sjuk. Men nu ar hon pa battringsvagen. Nog om sjukdomar.

Saaaaa kul att fa traffa familjen Chambers igen, det var lange sen sist. Mia har blivit sa stor, 15 manader, och det ar stor skillnad mellan henne och Lova, trots att det bara skiljer 5 manader. Hon gar, springer, kommunicerar, inte pratar men kommunicerar pa sitt satt och egentligen hela hennes satt ar mer moget an Lovas. Men Lovisa iakttar sin kusin valdigt noggrannt och vi hoppas att hon kan ta efter Mia snart, kanske gar hon lagom till sin 1-arsdag. Vi har mest varit hemma och lekt de tva forsta dagarna, tjejerna har borjat lara kanna varandra lite narmre nu och i morgon tror jag att de kommer att kunna leka pa riktigt med varandra. I eftermiddags var vi dock nere pa stan och handlade lite, Lovisa fick ett par riktiga sneakers, Adidas, lite stora men perfekta till sommaren.

Det var en kort update det, och inga bilder, det kommer snart, lovar. Nu blir det nattning aven for oss vuxna, vi har haft valdigt manga somnlosa och jobbiga natter bakom oss med en hostig och krasslig Lova. Men i natt hoppas vi att vi far sova ordentligt, det behover vi alla.

Ut på nya äventyr

En snorig men rolig helg med familjen von Stockenström. Båda bebisarna var sjuka, snoriga och hostiga, men ändå vid glatt humör. Det var så kul att få se dem leka tillsammans, eller ja tillsammans och tillsammans. Det är nog mer så att de iakttar varandra än att de leker med varandra. Men samspelet mellan barn kommer väl när de blir äldre.

I morgon drar vi vidare på nya äventyr och målet på vår resa är Dresden och familjen Chambers. Det ska bli så kul att få se hur de har det i sin nya hemstad. Lägenheten ska vara mer eller mindre klar, vi satte nog lite press på dem med vårt besök då de fick tillgång till lägenheten först i  förra veckan. Det ska bli så kul att få se Mia igen. Senaste var i somras då hon var ca 7 månader. Nu springer hon, pratar och är stora tjejen. Vi längtar så mycket. Hoppas bilresan går bra bara, 80 mil att klara av under morgondagen, med ev övernattning.  Så nu måste vi sova och ladda batterierna. Hörs snart från Deuchtland. Guten nacht!

Bus i Venedig

Lite mer sällan....

När man har besök så blir bloggen oftast lite lidande. Så nu när grabbarna står i köket och förbereder middagen så passar jag på. Ett glas vin och lite nötter och bloggen.

Fån Villa Luppis åkte vi vidare till Venedig för att möta upp Oscar, Cecilia och Eric. Glömde tyvärr kameran, Oscar har dock lovat att dela med sig av sina proffsbilder.... Vi väntar...... Så mysigt, härlig vårstämning, varmt, sol och en långlunch i solen. Sen packade vi ihop, matade barnen på ett hotell, stackars personal.... och åkte vidare mot Dolomiterna. Lite vin och sömn och sen var det dags för lite skidåkning, idag var det grabbarnas tur. Vi tjejer stannade hemma i sjukstugan. Stackars bebisar, snoriga, hostar och är allmänt hängiga. Den obligatoriska lunchen i backen och sen sov vi alla sex i solen på eftermiddagen. Helt underbart.

Partygänget eller softargänget?

Semester på semestern, igen!

Vi åkte som sagt ner till Pordenone för att äta middag med Adam i onsdags. Vi checkade i på ett litet slott i Paisane de Pordenone och njöt av god mat och bra service. Inte så konstigt att vi fick bra service, personalen hade ju inte så många andra att ta hand om, vi var helt ensamma på hotellet, nästan lite spokey.

Villa Luppis, att rekommendera

Städdag

Med bebis, snart bebisar (Eric...), som kryper runt på golvet så går det inte direkt att låta bli att städa. Så idag var det dags igen, fram med den antika dammsugaren, på med gummihandskarna, såpa och dammtrasa. Here we go!

Väluppfostrad som hon är så vill självklart lilla Lova hjälpa till!

Liten vilopaus

Det är så underbart att ha sina vänner på besök. Man umgås ju tätt inpå varandra även hemma i Stockholm, men det är allt lite speciellt med att få agera värdar och få umgås natt som dag i en helg tillsammans med sina fina vänner. Daniel och Aprilia åkte tidigt i morse och på torsdag kommer våra sista gäster, Cecilia, Oscar och Eric. De är faktiskt redan halvägs här då de landade i Venedig idag och ska vara där i två nätter. När de ändå är där så passar även vi på att njuta lite av Venedig innan vi åker hem. Vi åker ner till Pordenone i morgon för att äta middag med Adam. Sen stannar vi över natten på Hotel Villa Luppis i närheten av Pordenone för att åka ca 30 minuter till Venedig på torsdag och hänga där med familjen von Stockenström.

Men ikväll ska vi bara tänka tillbaka på den underbara helgen tillsammans med TGB's. Tack Aprilia och Daniel för att vi fick ha er här.

Busstund innan lunch

Matchat?

Aprilia hjälper Lovisa att gå,
det är verkligen det bästa Lovisa vet
just nu, snart går hon nog på egen hand 

Välförtjänta Spritz Aperol efter härliga åk i solen

Lovisa matar farbror Daniel

En sån härlig dag

Idag var vi iväg till Cortina. Bive och Aprilia är ju på besök och efter två strålande dagar i backen så gav vi oss ut på en liten utflykt.

Cortina blev målet och väl framme så springer Bive och Aprilia på en gammal snowboardkompis som har en klockaffär i stan. Han tipsade oss om ett bra lunchställe i närheten och det slutade med att han, Simone, hans dotter Bianca och hans syster Carolina följde med oss till den mysigaste restaurangen bland bergen och spenderade tre timmar med oss. Vilken härlig lunch, affutato misto, hemmagjord pasta och godaste tårtorna till efterrätt. Grappa och vin och underbar vy. Vilken dag.

En agriturismo med godaste hemmagjorda maten, alla råvaror
 från egen bondgård

Trevligt sällskap

Lovisen orkade bara med halva lunchen,
sen somnade hon in så skönt i sin
vagn

Panoramavy över Cortina

Längtar ni tillbaka????

Hotell Anger öppnar återigen upp dörrarna i kväll för nya gäster, Bive och Aprilia är på ingång. Så mysigt att få hit dem, liksom alla ni andra som har varit, kommer, till oss!!!!!!

Jacob och Emma, längtar ni tillbaka? Visst hade vi det mysigt...... Se bara här och dröm er tillbaka.............

Queen of Bar Bianco

Igår fick Lovisa den fina utnämningen "queen of Bar Bianco". Det var Bondra han själv som utnämnde henne till detta. Det kanske kan låta lite konstigt för er, med tanke på hennes ringa ålder och alkoholförbud och så. Men jag vet att han inte menade att utnämna henne med tanke på detta, utan istället fick hon sin utnämning på grund av att hon har charmat alla på baren. Baren, som för övrigt fungerar som Lovisas andra hem.... (hon tror nog allvarligt att det är vårt vardagsrum, där man träffar vänner och har trevligt) skiner upp varje gång Lovisa kommer innanför dörren. Ja, baren och baren, men ägarna av baren kommer nog att sakna Lovisen. Så fort vi kommer in så skriker Bondra, LOVISITA! Sen springer han fram och kramar om henne och lyfter upp henne och gullar. Om det är Antonellas pass så blir hon om ännu gladare när hon får se Lovisa. Hon frågar knappt längre om hon får ta upp henne utan gör det bara och så kan de gå runt i en halvtimme och visa Lovisen alla knappar som blinkar på kaffemaskinen, inte ens när hon får kunder så lämnar hon tillbaka Bovisen, utan Lovisa får snällt sitta kram på armen och hjälpa Antonella att ordna en kaffe eller ett glas vin till gubbarna.

Antonella och Bondra

Queen (principessa) of Bar Bianco

En tur med grabbarna

Idag var det avslutningsskiåkning med hela hockeylaget för Niklas. Jag är glad att jag inte var med. Två vurkpor och ordentliga blåmärken!!!!!! USCH! Och ingen hjälm, inget ryggskydd, inget vett! Det kan ju bara sluta illa det!

Jag och Lovisen satt istället i värmen inne på restaurangen i Pian de Pezze och mumsade i oss penne regu. Lovisen börjar rata sin trötta gamla puré nu till förmån av nya spännande rätter. Penne ragu är en favoriträtt. Snäll mamma som man är så beställer jag numer alltid in denna rätt till mig själv så att Lova ska få smaka. Gud så jag kommer att tröttna på penne ragu snart. Det är tur att vi snart kommer till Dresden så att jag får lite nya tips på vad jag kan laga till bebisar, Mia, 15 månader, har ätit lagad mat länge nu.

Nej, nu ska här bakas igen. Det är ju snart svensk traditionsdag igen, innehållande bakverk. Gissa! Yes, den bästa bullen av alla bullar. Mandelmassa och kardemumma är redan beställt och levererat ända från Sverige. Tack mamma och fam Henriks, semlan är räddad!

Hotell Alleghe

De gamla har åkt och nu väntar vi på nya, gäster alltså. Som Eva sa idag, vad händer på Hotell Alleghe? Jo, här städas det, tvättar lakan, dammtorkas och våttorkas, allt för att våra kräsna =) gäster ska ha det så bra som möjligt. Men man kan inte annat än att ha det bra i Alleghe, så är det bara.

Enligt ett talesätt som vår vän Bondras mamma, Antonella, delade med sig av idag så speglar de tre första dagarna i mars årets tre första årstider. Idag 1:a mars så var det alltså vår. Det stämde precis. När Lova sov middag idag gick jag och Niklas ut och satte oss utanför Enotecan och mös i solen. Vi planerade lite inför den sista tiden här i Alleghe, Dresden och vår hemresa. Tiden går ju så fort nu så det gäller att få ut det mesta och bästa av tiden som är kvar. Brevid oss spelade 6 små grabbar fotboll vid kyrkan, i t-shirts! Det är väl ett vårtecken om något!