Sevediamo Alleghe!

Sista kvällen i Alleghe! Idag har vi packat, packat och packat, städningen är fortfarande kvar, man missbedömmer lätt tiden när man har en bebis. Det man förr klarade av på knappa tre timmar blir lätt till två dagar när man hela tiden måste byta blöjor, mata och leka. Men vi ska nog bli färdiga i tid. I morgon kl 09.15 går bilen ned till Venedig och Marco Polo flygplatsen.

Vi har sagt hej då till alla våra vänner, lite tråkigt men det känns så bra att åka hem nu. Vi lämnar när vi är på topp och vi kommer garanterat att komma tillbaka och hälsa på snart igen. Sista hej då tar vi i morgon hos Bondra, en sista cappucino och sista kram och sen bye bye Alleghe.

Så jag antar att detta är mitt sista inlägg på bloggen. Det kommer att bli ett fint minne för oss, vår lilla bloggdagbok. Vi kan se tillbaka på alla fina stunder och kommer att minnas Alleghe som vårt lilla paradis, för det är precis så vi har upplevt allt här. Tack till er alla som har läst bloggen och följt oss. Nu får ni istället följa oss i verkliga livet, det ser vi alla tre mycket fram emot. Så tack och hej, ses i Sverige i morgon!

Incredible Marmolada

Jag tror aldrig att jag har sett något mäktigare än när jag idag stod på toppen av Dolomitis högsta punkt, Marmolada. Berg berg berg så långt ögat nådde. Jag, Francesca och Chiara åkte skidor idag, sista gången för säsongen. Marmolada består bara utav en enda lång backe, 1,6 km lång och jag kan lova att det känns bra i benen redan halvvägs ner. Vi åkte denna pist 3 gånger idag och det var med nöd och näppe som vi tog oss ända ner. Redan vid 10-tiden i morse så började snön smälta, det var så varmt att man svettades ordentligt så med ca 5 km kvar av pisten så alpinskidåkningen ut mor vattenskidåkning. Så när det väl var dags för lunch så insåg vi att vi gjorde bäst i att njuta av solen i sittande läge, skidåkningen är slut för den här säsongen. Basta! Men vilken skidsäsong vi har haft, ca 2 gånger i veckan har vi haft förmånen att kunna åka, njuta av härliga Civetta och Marmolada.  Ibland har vi bara åkt upp med liften och njutit av att sitta i solen, ibland några få åk och ibland heldagar. Detta kommer jag att sakna för evigt när vi väl kommer hem. I framtiden får vi vara nöjda om vi överhuvud taget får någon skidåkning för säsongen. Men jag kan lova att vi kommer att återvända hit ner när det väl blir dags.

Utsikten från toppen på Marmolada mot Civetta

Francesca och Chiara

Packat och klart, men först Marmolada

Den största delen av vår packning ligger nu i kartonger, färdiga att skickas med DHL i morgon. Lovisen är inte nedpackad, hon stannar här i Alleghe med oss några dagar till. Men det var väldigt kul att le i kartongerna idag. Det var ett gott hälsotecken för en liten sjukling som hon. Hoppas att hon mår bättre i morgon, utan kartonger dock....

Men då Niklas bär upp kartongerna imorgon så svichar jag för sista gången ner för pisterna, för den här gången. I morgon är det min tur att åka till Marmolada och glida ner för den 12 km långa backen. Om vädret tillåter ska man kunna se ända till Venedig sägs det. Vi får väl se. Niklas var där i onsdags med några killar och åkte och i morgon är det alltså min tur. Barnfritt, tjejdag och skidor. So god as it gets! Så tänk på mig i morgon före lunch, då viner det runt öronen på mig, efter lunch sitter vi nog bara stilla i solen och gassar och smuttar på en Bombardino! So long....

Bravo Lovisa

Just nu så lägger vi barnpussel, bygger torn och trär på ringar på en pinne dagarna i ända. Se så duktig Lovisa är. Men efter att vi var på besök hos Mia så tittar Lovisa numer ner i sin leklåda och sen upp på oss så som om hon menar, var är alla leksaker.....Mia hade ju ett helt rum fullt av leksaker, var är mina???? Tur för dig Lova att du snart fyller år.......

Det går undan...

Snart kommer vår lilla tjej att gå på egen hand, lite skraj att släppa taget än så länge men det är nog bara en tidsfråga.

Dresden i bilder

Måste lära sig att äta wurre i tid, Lovas första bratwurst

Utanför Jungfraukirche

The small family Chambers is about to grow...

Mia Fia

Jungfraukirche

Som pappa kan man släppa lite på machostilen,
NOOOOOOOOOOOOOOOOOT

Kussarna

Valkommen Charlie

I mandags foddes Wille och Sannis lilla son, Charlie. Stort grattis till de stolta foraldrarna och hoppas att ni har kommit i ordning sa smatt hemma. Eftersom vi kommer att landa pa Hjordisvagen som forsta stopp innan vi far tillbaka var lagenhet sa kommer det nog att bli nagra sma besok pa Hermodvagen. Hoppas att Lovisa ar frisk da sa att hon kan folja med.

Sista dagen i Dresden, for den har gangen

Var vistelse i Dresden har tyvarr kantats av magsjuka, forkylning och hosta. Bara Niklas och jag har klarat oss skapligt. Men vi har fatt sa mycket qualitytime och vi har verkligen haft det underbart mysigt. Eftersom Carin, Jim och Mia har en alldeles underbar lagenhet sa har det varit helt ok att mestadels ha varit inne och myst, det hade nog varit lite trangt i Allehge. Men idag, sista dagen pa vart besok sa ska vi ge oss ut pa stan. Dresden ar en jattevacker stad och lite turister maste vi ju vara innan vi aker hemmat. Sa dagen till ara, en stor dag faktiskt- Jims forfodelsedag, ska vi ge oss av mot gamla stan och titta pa alla vackra palats, kyrkor och byggnader.

Resan tillbaka mot Alleghe paborjas sen till kvallen, vi satter oss i bilen lagom till Lovisens nattning och aker ca 35 mil soderut till Ingolstadt, dar vi sover over pa hotell och sen i morogn aker vi i etapper tillbaka till Alleghe. Langtar faktiskt lite tillbaka nu, det galler ju verkligen att njuta av var lilla paradisby inna vi aker hem. 8 dagar kvar innan vi landar pa Arlanda. Nagra saker har vi kvar pa agendan forutom packning och flyttstadning, skidakning i Marmolada, avskedsfest hos Bondra och middag for Niklas och hans narmaste kompisar. De sista dagarna kommer att ga ruskigt snabbt.

Nej, nu ska har klas pas och goras i ordning. Nu ska vi ut och gora Dresden!

Online again

We're alive! Men det ar bara tillfalligt som jag kan blogga, fran amerikansk dator som ni kan se pa franvaron av a, a och o bokstaverna. Carin, Jim och Mia har en riktigt dromvaning i Dresden, nyttbyggt penthouse, men tyvarr sa har de inte lyckats fa igang sitt internet an, lite domani domani i Tyskland ocksa verkar det som. Sa nu har vi ett tillfalligt online kontantkort, da galler det att passa pa. Vi kom i mandags kvall, efter en bra-dalig bilfard. Bra da Lovisa sov nastan hela vagen, fran Alleghe till Dresden, ca 10 timmar. Daligt pga att hon sov for att hon var sjuk, riktigt sjuk. Men nu ar hon pa battringsvagen. Nog om sjukdomar.

Saaaaa kul att fa traffa familjen Chambers igen, det var lange sen sist. Mia har blivit sa stor, 15 manader, och det ar stor skillnad mellan henne och Lova, trots att det bara skiljer 5 manader. Hon gar, springer, kommunicerar, inte pratar men kommunicerar pa sitt satt och egentligen hela hennes satt ar mer moget an Lovas. Men Lovisa iakttar sin kusin valdigt noggrannt och vi hoppas att hon kan ta efter Mia snart, kanske gar hon lagom till sin 1-arsdag. Vi har mest varit hemma och lekt de tva forsta dagarna, tjejerna har borjat lara kanna varandra lite narmre nu och i morgon tror jag att de kommer att kunna leka pa riktigt med varandra. I eftermiddags var vi dock nere pa stan och handlade lite, Lovisa fick ett par riktiga sneakers, Adidas, lite stora men perfekta till sommaren.

Det var en kort update det, och inga bilder, det kommer snart, lovar. Nu blir det nattning aven for oss vuxna, vi har haft valdigt manga somnlosa och jobbiga natter bakom oss med en hostig och krasslig Lova. Men i natt hoppas vi att vi far sova ordentligt, det behover vi alla.

Ut på nya äventyr

En snorig men rolig helg med familjen von Stockenström. Båda bebisarna var sjuka, snoriga och hostiga, men ändå vid glatt humör. Det var så kul att få se dem leka tillsammans, eller ja tillsammans och tillsammans. Det är nog mer så att de iakttar varandra än att de leker med varandra. Men samspelet mellan barn kommer väl när de blir äldre.

I morgon drar vi vidare på nya äventyr och målet på vår resa är Dresden och familjen Chambers. Det ska bli så kul att få se hur de har det i sin nya hemstad. Lägenheten ska vara mer eller mindre klar, vi satte nog lite press på dem med vårt besök då de fick tillgång till lägenheten först i  förra veckan. Det ska bli så kul att få se Mia igen. Senaste var i somras då hon var ca 7 månader. Nu springer hon, pratar och är stora tjejen. Vi längtar så mycket. Hoppas bilresan går bra bara, 80 mil att klara av under morgondagen, med ev övernattning.  Så nu måste vi sova och ladda batterierna. Hörs snart från Deuchtland. Guten nacht!

Bus i Venedig

Lite mer sällan....

När man har besök så blir bloggen oftast lite lidande. Så nu när grabbarna står i köket och förbereder middagen så passar jag på. Ett glas vin och lite nötter och bloggen.

Fån Villa Luppis åkte vi vidare till Venedig för att möta upp Oscar, Cecilia och Eric. Glömde tyvärr kameran, Oscar har dock lovat att dela med sig av sina proffsbilder.... Vi väntar...... Så mysigt, härlig vårstämning, varmt, sol och en långlunch i solen. Sen packade vi ihop, matade barnen på ett hotell, stackars personal.... och åkte vidare mot Dolomiterna. Lite vin och sömn och sen var det dags för lite skidåkning, idag var det grabbarnas tur. Vi tjejer stannade hemma i sjukstugan. Stackars bebisar, snoriga, hostar och är allmänt hängiga. Den obligatoriska lunchen i backen och sen sov vi alla sex i solen på eftermiddagen. Helt underbart.

Partygänget eller softargänget?

Semester på semestern, igen!

Vi åkte som sagt ner till Pordenone för att äta middag med Adam i onsdags. Vi checkade i på ett litet slott i Paisane de Pordenone och njöt av god mat och bra service. Inte så konstigt att vi fick bra service, personalen hade ju inte så många andra att ta hand om, vi var helt ensamma på hotellet, nästan lite spokey.

Villa Luppis, att rekommendera

Städdag

Med bebis, snart bebisar (Eric...), som kryper runt på golvet så går det inte direkt att låta bli att städa. Så idag var det dags igen, fram med den antika dammsugaren, på med gummihandskarna, såpa och dammtrasa. Here we go!

Väluppfostrad som hon är så vill självklart lilla Lova hjälpa till!

Liten vilopaus

Det är så underbart att ha sina vänner på besök. Man umgås ju tätt inpå varandra även hemma i Stockholm, men det är allt lite speciellt med att få agera värdar och få umgås natt som dag i en helg tillsammans med sina fina vänner. Daniel och Aprilia åkte tidigt i morse och på torsdag kommer våra sista gäster, Cecilia, Oscar och Eric. De är faktiskt redan halvägs här då de landade i Venedig idag och ska vara där i två nätter. När de ändå är där så passar även vi på att njuta lite av Venedig innan vi åker hem. Vi åker ner till Pordenone i morgon för att äta middag med Adam. Sen stannar vi över natten på Hotel Villa Luppis i närheten av Pordenone för att åka ca 30 minuter till Venedig på torsdag och hänga där med familjen von Stockenström.

Men ikväll ska vi bara tänka tillbaka på den underbara helgen tillsammans med TGB's. Tack Aprilia och Daniel för att vi fick ha er här.

Busstund innan lunch

Matchat?

Aprilia hjälper Lovisa att gå,
det är verkligen det bästa Lovisa vet
just nu, snart går hon nog på egen hand 

Välförtjänta Spritz Aperol efter härliga åk i solen

Lovisa matar farbror Daniel

En sån härlig dag

Idag var vi iväg till Cortina. Bive och Aprilia är ju på besök och efter två strålande dagar i backen så gav vi oss ut på en liten utflykt.

Cortina blev målet och väl framme så springer Bive och Aprilia på en gammal snowboardkompis som har en klockaffär i stan. Han tipsade oss om ett bra lunchställe i närheten och det slutade med att han, Simone, hans dotter Bianca och hans syster Carolina följde med oss till den mysigaste restaurangen bland bergen och spenderade tre timmar med oss. Vilken härlig lunch, affutato misto, hemmagjord pasta och godaste tårtorna till efterrätt. Grappa och vin och underbar vy. Vilken dag.

En agriturismo med godaste hemmagjorda maten, alla råvaror
 från egen bondgård

Trevligt sällskap

Lovisen orkade bara med halva lunchen,
sen somnade hon in så skönt i sin
vagn

Panoramavy över Cortina

Längtar ni tillbaka????

Hotell Anger öppnar återigen upp dörrarna i kväll för nya gäster, Bive och Aprilia är på ingång. Så mysigt att få hit dem, liksom alla ni andra som har varit, kommer, till oss!!!!!!

Jacob och Emma, längtar ni tillbaka? Visst hade vi det mysigt...... Se bara här och dröm er tillbaka.............

Queen of Bar Bianco

Igår fick Lovisa den fina utnämningen "queen of Bar Bianco". Det var Bondra han själv som utnämnde henne till detta. Det kanske kan låta lite konstigt för er, med tanke på hennes ringa ålder och alkoholförbud och så. Men jag vet att han inte menade att utnämna henne med tanke på detta, utan istället fick hon sin utnämning på grund av att hon har charmat alla på baren. Baren, som för övrigt fungerar som Lovisas andra hem.... (hon tror nog allvarligt att det är vårt vardagsrum, där man träffar vänner och har trevligt) skiner upp varje gång Lovisa kommer innanför dörren. Ja, baren och baren, men ägarna av baren kommer nog att sakna Lovisen. Så fort vi kommer in så skriker Bondra, LOVISITA! Sen springer han fram och kramar om henne och lyfter upp henne och gullar. Om det är Antonellas pass så blir hon om ännu gladare när hon får se Lovisa. Hon frågar knappt längre om hon får ta upp henne utan gör det bara och så kan de gå runt i en halvtimme och visa Lovisen alla knappar som blinkar på kaffemaskinen, inte ens när hon får kunder så lämnar hon tillbaka Bovisen, utan Lovisa får snällt sitta kram på armen och hjälpa Antonella att ordna en kaffe eller ett glas vin till gubbarna.

Antonella och Bondra

Queen (principessa) of Bar Bianco

En tur med grabbarna

Idag var det avslutningsskiåkning med hela hockeylaget för Niklas. Jag är glad att jag inte var med. Två vurkpor och ordentliga blåmärken!!!!!! USCH! Och ingen hjälm, inget ryggskydd, inget vett! Det kan ju bara sluta illa det!

Jag och Lovisen satt istället i värmen inne på restaurangen i Pian de Pezze och mumsade i oss penne regu. Lovisen börjar rata sin trötta gamla puré nu till förmån av nya spännande rätter. Penne ragu är en favoriträtt. Snäll mamma som man är så beställer jag numer alltid in denna rätt till mig själv så att Lova ska få smaka. Gud så jag kommer att tröttna på penne ragu snart. Det är tur att vi snart kommer till Dresden så att jag får lite nya tips på vad jag kan laga till bebisar, Mia, 15 månader, har ätit lagad mat länge nu.

Nej, nu ska här bakas igen. Det är ju snart svensk traditionsdag igen, innehållande bakverk. Gissa! Yes, den bästa bullen av alla bullar. Mandelmassa och kardemumma är redan beställt och levererat ända från Sverige. Tack mamma och fam Henriks, semlan är räddad!

Hotell Alleghe

De gamla har åkt och nu väntar vi på nya, gäster alltså. Som Eva sa idag, vad händer på Hotell Alleghe? Jo, här städas det, tvättar lakan, dammtorkas och våttorkas, allt för att våra kräsna =) gäster ska ha det så bra som möjligt. Men man kan inte annat än att ha det bra i Alleghe, så är det bara.

Enligt ett talesätt som vår vän Bondras mamma, Antonella, delade med sig av idag så speglar de tre första dagarna i mars årets tre första årstider. Idag 1:a mars så var det alltså vår. Det stämde precis. När Lova sov middag idag gick jag och Niklas ut och satte oss utanför Enotecan och mös i solen. Vi planerade lite inför den sista tiden här i Alleghe, Dresden och vår hemresa. Tiden går ju så fort nu så det gäller att få ut det mesta och bästa av tiden som är kvar. Brevid oss spelade 6 små grabbar fotboll vid kyrkan, i t-shirts! Det är väl ett vårtecken om något!

10 månader idag

Vi firade med blåbärsyoghurt i morse, jordgubbar och massor av kramar. Lovisen fyller 10 månader idag.

Har hon gjort några framsteg undrar ni, nja, hon har lärt sig att öppna köksluckor och slår och dörrar, en sensation för henne men inte för mig. Nu är jag mest rädd att hon ska klämma sig, hitta olämpliga och farliga saker att stoppa i munnen eller riva ut samtliga kastruller och föra ett galet liv. Vi kommer ju bara att stanna i Alleghe ca 4 veckor till så att totalbarnsäkra lägenheten gör vi nog inte, vi får istället ha ett extra öga på Boven hela tiden.

Ja, fyra veckor.... Underbart är kort. Hockeyn är över, Niklas har officiellt semester till och med augusti... SJUKT! Så nu ska vi bara njuta i fulla drag av vår sista tid här nere. Daniel och Aprilia kommer på fredag och hjälper oss att njuta ännu mer, sen är det bara ett besök kvar, inte så litet dock, Oscar, Cecilia och Eric är på väg ner. Ska bli så kul att se de små leka, titta och härma varandra. Eric är bara en dag yngre än Lovis, men som kille tror jag att han är större, starkare och kanske har kommit lite längre i sin fysiska utveckling.

Men idag tänker vi inte på hemresa eller besök, idag är det Lovisen för hela slanten, eller var. Hon sover ju nu!

Mah Jong

Jacob och Emma hade med sig det mest underbara spel av alla spel ner till Alleghe, Mah Jong!!!!! Två kvällar har vi suttit uppe och bara spelat och spelat och vi måste nog, mot allas vilja, utse Niklas till Alleghemästare. När vi ändå utser nya titlar så har vi även passat på att döpa om Jake och Emma till Ove och Annette. Äh, skämt åsido, vi har haft ytterligare en underbar helg med fina gäster.

Lite skidåkning, lunch på Passo Fedaia, promenader runt sjön och så självklart kaffe hos Bondra pizza, lunch hos De Tonis och glass i stora lass.

En av den största behållningen av alla fina besök här nere är att Lovisa får möjlighet att lära känna vår fina vänner. Självklart kommer hon att få lära känna alla när vi kommer hem men det här är en fin början för henne att vänja sig vi nya människor och se hur man får nya kamrater. I början när vi fick besök tog det ett litet tag innan hon vågade närma sig främlingarna för att leka och mysa, nu kryper hon in till Jacob och Emmas sovrum redan morgonen efter att de har kommit för att väcka dem på sitt egna lilla sätt- att skrika med ett så ljust skrik så att det känns som om det går en ilning genom huvudet.

Busfia!

Ännu en solig dag i Alleghe

Turen har vänt och numer kan vi stolt visa upp Alleghe från sin bästa sida varje gång vi har besök här. Idag bjöd vi (ok, Alleghe) Jacob och Emma på en toppskiddag med strålande sol och bästa snön.

Tiden går så sjukt snabbt nu, kan inte fatta att vi bara ska vara kvar här nere i några veckor till. Beroende på hur hockeyn går, kan vara sista matchen ikväll (!), så får vi se hur länge vi blir kvar. Det kommer att kännas så konstigt när vi bara går och väntar på att få åka hem, jag är inte riktigt redo för det än. Det enda som känns bra med en snar hemkomst är att Lovisa får tillbaka sin svenska identitet. Idag är hon ju faktiskt mer italiensk än svensk, hon var bara 4 månader när vi kom ner och på måndag är hon redan 10 månader, alltså mer italiensk än svensk. Lovisa kommer att få sig en chock när hon kommer hem, inga fler barbesök, inga gubbar som kommer fram och gullar, bortsett morfar och farfar, och heller inga välkomnande superlativ varjegång vi går in på ICA, restauranger eller bara möter folk på stan, det är nog den stora skillnaden mellan Alleghe och Stockholm, här är alla som en enda stor familj. Lovisa tror i princip att hon heter Bellissima, för det är ju vad alla kallar henne här. Well well, mer tårdrypande avsked från Alleghe kommer nog att komma senare i bloggen, nu är jag mest bara glad för att ha Jacob och Emma här.

Promenad runt sjön

Datorhaveri.......

Vi ber om ursäkt redan i förväg om det blir glest mellan blogginläggen från och med nu, men vår dator har pajat! SUCK! En dator ska helt enkelt bara fungera, så fort det blir strul så är man ju helt hjälplös!

I alla fall, Jacob och Emma anlände idag för att stanna över helgen. De är och kollar på matchen i skrivande stund. Själv är jag och Lovisen hemma då hon är lite snuvig och jag har en ömmande rygg.... Sjuklingarna flickorna Anger.... Tur att vi har en klippa till man/pappa som ställer upp på allt, tar hand om oss och ser till att vi har det bra! Du är bäst Niklas, vi älskar dig!

Hoppas vi hörs snart igen, ska göra allt i min makt för att få igång den döende datorn.

Den första förkylningen

Tack vare den underbara, svala, rena och friska Dolomitluften i Alleghe så har Lovisa lyckats klara sig utan förkylningar hela hösten och vintern. Men nu så är det dags, en liten, rinnig och röd näsa. Men här kureras det för fullt med apelsiner och c-vitaminrika fruktpuréer. Snart är lillan frisk igen.

Precis före läggdags igår kväll, toppade hon formen
trots att hon är lite krasslig

Helgen i bilder

Vilken underbar helg, nu gäller det att ladda upp batterierna inför nästa besök! Så här mysigt hade vi det med Tove och Erik på besök.

Ni hade sån tur med vädret i helgen!
En bättre skiddag än i lördags tror jag
knappt att jag har varit med om!

Tove- en pedagogisk lekledare, hon lärde
Lovisa att lägga burkarna i varandra
så det är den nya leken som vi upprepar
för tillfället. Ni skulle bara se så stolt Lovisa är
när hon klarar av det

Spritz Apero på Enoteca är ett måste när man är på besök

Pizza när den är som bäst, med gott rödvin,
fina vänner och härliga diskussioner

En "dagen-efter"-promenad, vilket behövdes
mer för några av oss än för andra....
Man kan ju tro att vi försöker bestiga de mest
branta bergen, men nej, en prinsessa blir buren
så här i alla backar, även de som inte är så branta,
dumt att störa hennes skönhetssömn...

Tack Tove och Erik för en jättetrevlig helg!

Pizzadags

Apres Ski here we come, bästa pizzan i stan! Men först en Spritz Apero på Enoteca. Det är precis vad man behöver efter en härlig skiddag!

Hoppas ni har en skön söndag.

Nytt besök

Nu är Tove och Erik här, för tillfället inte just här, de har prioriterat skidbacken idag och det gör de helt rätt i. Strålande sol, 1 plusgrad (i byn) och vackra Dolomittoppar så långt ögat kan nå. I morgon är det jag som gör dem följe ut i backarna och Niklas och Lovisa får leka hemma. Idag går det ju inte för det är matchdag, Playoffs matchdag så skidorna står på hyllan för vår del idag. Man måste ju faktiskt jobba lite också, i alla fall Niklas.

Just nu sitter Niklas och jag hemma och väntar på att Lovisen ska vakna för att sen åka upp och träffa våra gäster för lunch. Så jag tänkte passa på att blogga.

Att tvätta händerna med pappa kan sluta
på många olika sätt!!!

Mycket har hänt på kort tid

Lovisa utvecklas så fort nu, det nya händer saker nästan varje dag.

Igår när vi var hos Bondra så stod Lovisa på baren, som vanligt...=). Niklas släppte henne och hon stod upp helt själv i säkert 30 sekunder. Igen så stod hon helt utan att hålla i sig hemma på mattan och det känns som om hon glömmer bort att hålla i sig allt oftare.

Idag åt hon på riktigt "vuxenmat" för första gången. Tidigare så har vi mosat pasta och mat som vi har ätit och hon har väl egentligen bara smakat på den. Men idag delade jag upp pennepasta i två stora delar och hon åt som bara den, hela middagen! Hon tuggar och tuggar och är så stolt över att kunna äta själv.

I måndags var det också en stor premiär. GLASS! Det var ju alla hjärtans dag och även Lovisa skulle firas. Vilken succé. Det var svårt att få henne att sluta....

Playoffs II

Fullsatt och galen stämning

Sönderstressad radiokommentator,
står på bordet och slår på glasväggarna

VINST!

PLAYOFF!

Fullpackad arena, derby och totalt avgörande. Vinst för Alleghe eller lika så skulle vi gå till slutspel, förlorade vi skulle Cortina gå till slutspel. Kvällens match bjöd på allt, spänning, nervositet, slagsmål och VINST! Här ett smakprov på hockey när det är som bäst!

PS. Kan ni förstå att Lovisa sover i detta oljud! Hade jag inte sett det med egna ögon hade jag inte trott på det.

Pippilotta

I morse när jag vaknade så hade jag en glad och trallvänlig melodi på hjärnan. Likaså började Niklas nynna när han klev upp. "ha du tett min apa, ha du tett min aaaapa, föj han hete fattit tå". Tror allt att Oliver med sitt glada morgonhumör saknas lite här i Alleghe.

Oliver som sötaste Pippi Långstrump