Den första men absolut inte den sista!!!!

Igår fick Lovisen sin första riktiga bula. En riktig med skrubbsår och allt. Det blir många vurpor dagligen nu när hon försäker ställa sig upp mot allt. Helt orädd ger hon sig ut på egna äventyr i lägenheten och när hon har fastnat i stående ställning mot trappan, toaletten eller någon säng så ger hon ifrån sig ett högt och pipigt skrik. Ett sånt där skrik som riktigt skär i öronen. Då får man hjälpa henne att sätta sig, eller så försöker hon själv och då kan det ibland sluta illa. Som igår. Hon slog sig nog inte så hårt men hon landade med pannan mot ett hårt matta, där skorna står och fick ett ordentligt skrubbsår. Grät, det gjorde hon också!

Men som sagt det är den första bulan av många många många tusentals som hon kommer att få.

Ser ni det? Svårt att fånga på bild, liksom
innehavaren av skrubbsåret.

Nedräkning!

Just nu över vi på att säga Oliver! Han kommer nämligen, tillsammans med sina föräldrar, och hälsar på oss om bara 6 dagar. Vi längtar så mycket!

Efter det kommer Tove och Erik- skidorna är i ordning och vi hoppas på lite mer snö!
Efter det kommer Jacob och Emma- hoppas ni har plats i magen för godaste pizzan, Amatriciana och självklart tiramisu! Detox och bantning hör inte hit.... =)
Efter det kommer Aprilia och Daniel- glida uppe i backarna som förr i tiden, på med googles och ner med mössan, annars får ni väl inte vara ifred,ni glassiga snowboardare!
Efter det kommer Eric, Cecilia och Oscar- Kanske möter upp er i Venedig, ni har ju lyckats pricka in karnevalen!

Ni är alla så välkomna, vi längtar efter er!

Oväder runt om i världen

Mammutstormen i USA, cyklonen Yasi i Australien och Lovisa i Alleghe. Som tur är drabbas ingen annan än jag och Niklas av sistnämnda lilla orkan! När vi går ut och träffar vänner på byn så är hon fromm som ett lamm, men så fort dörren stängs och vi är hemma igen drar hon igång på nytt. Det ska krypas fram och tillbaka, slängas saker, skrikas, pratas, klättras, skrattas och brumma med tungan i vädret så att saliv, ibland mat, sprids i hela rummet. Till skillnad från de andra stormarna i världen så är hon ett sablans sött litet oväder, vi skrattar mest åt varandra när hon gör små små pauser och sen är hon igång igen. Men pust vad trött man blir!

Il Patrone

Idag firar man Alleghes "Il Patrone", San Ambrogio. Speciella kakor serveras överallt, man skänker matvaror till de fattiga och 15 st wannabe påvar springer runt i stan och helar alla som vill bli helade. OCH!!!!!!!!!!! Kyrkoklockorna ringer i tid och otid. Det började lagom till Lovas morgonnap, första gången vaknade hon och grät, jag nattade om och allt var frid och fröjd i 5 minuter, klockorna börjar ringa igen, men denna gång sover Lovisa igenom de skrålande klockorna. Pust tänkte jag, i ca 3 minuter för då var det dags igen, och denna gång vaknade hon igen, så klart. Kyrkklockorna är inte några vackra ringningar som man hör i fjärran. Nej vi bor ca 30 meter ifrån dem och de ringer så högt att man knappt hör vad man tänker.

Så som ni förstår är Lovisa lite trött eftersom hennes morgonsovstund kortades ner från 1 timme till ca 15 minuter. Men, ingen fara tänkte vi. Hon tar igen det på sin eftermiddagssovstund. Jo, hejsan! Klockan två, precis då Lova ska sova, börjar festligheterna på Piazzan, vid kyrkan. Klockorna kommer att ringa oavbrutet i säkert 1 timme. Det blir nog till att sova med hörselskydden på för Lovisen. Håll tummarna för att det ska fungera, annars vet jag inte hur den här dagen kommer att sluta.

I värsta fall får jag väl åka upp med Lovisen i bergen,
långt ifrån varenda kyrkklocka, där sover hon alltid bra!

Fel Lova fel!

Lovisen har fått för sig att hon är en hund. Hon bär omkring på allt hon kan i munnen medan hon kryper och viftar på svansen, nja nästan i alla fall.